arvidssonea

Men du stannar, stannar o tänker att han kanske kommer tillbaka, han kanske ändrar sej.

För det brukar han ju ?

Du säger förlåt, tar åt dej allt, för det kanske är ditt fel att han beter sej som en idiot.

Du tänker a tt det kanske är okej att somna gråtandes varenda natt, att han kanske älskar dej mer än dom andra ändå. Även fast du vet att allt han säger bara är tomma ord, att han säger samma sak till henne, och henne, och henne.

Så du står där med hjärtat i handen när han går iväg. Innerst inne så visste du att han skulle lämna dej igen.

men du står där, jämför dej med alla andra han alltid pratar om, undrar om dom där orden får henne att rysa mer än dej. om domdär pussarna i pannan ger henne en hjärt attack, och om han brukar nämna ditt namn när han är med henne, eller henne.. eller henne. Får dom också en kniv rakt i hjärtat, när han nämner ditt namn ?

för isåfall, så vill du inte vara ivägen. Den smärtan går inte att beskriva.

så du går, när han står där med sina vackra ögon och säger att han saknar dej.

Du går, för du vill inte vara ivägen för henne, eller henne, eller henne.

Du vill inte att dom ska få en kniv i hjärtat när han nämner dej, eller bara för att du överhuvudtaget lever.

Nu finns han inte längre, du går förbi, och går vidare.