arvidssonea

Varje gång är som den första gång vi sågs
Även om det är över nu
Allting har förändratas men du finns kvar 
Allt var svävande men nu så ser ja klart

Ja va ung du va yngre
När vi sågs första gången 
Rusade förbi mig snabbt på perongen
Blev hjälplöst förälskat
Obeskrivligt tagen
Som om jag låg ner på marken och blev slagen
Betraktade ditt hår 
När det fångades av vinden
Som att svimma på en bergstopp utav svindeln
Den stunden satt jag fast i ett nät förtrollad bunden
Tappa hjärtat i knät
Kunde inte tänka logist eller sunt
Och för varje sekund som du inte fanns blev det tung
Började sakta uppvakta på avstånd i brev
Men det spelade ingen roll vad jag skrev 
Du hade inte fastnat än inte fattat än
Vilken kärlek som fanns att bara hämta hem
Men efter ett tag
Det började korespondera
Mina förhoppningar dom väcktes
För att sen raseras 
Du flyttade utomlands någonannanstans
Gav bort din hand till en annan man
Och breven som skrevs dom kom aldrig fram
Men mitt hjärta det brann och min åtrå sann