arvidssonea

Det var så himla längesen jag var såhär glad.
typ förra året vid denhär tiden så mådde jag så sjukt dåligt.
Stress, ångest o killar som var dumma i huvudet.
Men i alla fall, förra vintern, så träffade jag världens finaste kille.
Det här han som får mej att gå upp på morgonen.
Som gör så att jag går runt med ett fånigt leende på läpparna 24/7.
Jag vet inte vad jag skulle vara utan honom. Ingenting ?
Han har liksom alltid funnits där, så himla länge.
Jag kan inte tänka mej ett liv utan honom.
Så fort jag hör hans röst så blir jag helt varm,
hans pussar gör mig knäsvag.
Och när jag är med honom så glömmer jag allt annat.
Jag älskar dig, Eje Nordlund ♥